Thaiboxning (Muay Thai) är Thailands nationalsport och har funnits sedan 1200 (1500 talet som sport) och har sina grunder i thailändsk krigskonst. Varifrån kampformen kommer är oklart (en del historiker påstår att den grundades i Thailand en del säger att dess ursprung kommer från Kina). Kampformen var avsedd för fotsoldater och var en effektiv kombination av sparkar, knätekniker och svärd (Muay Thai / Karbi-Krabong).
I fredstider omvandlades krigskonsten till vad man på den tiden kallade idrott (mer ett modernt gladiatorspel) och svärden byttes ut mot "bara händer" lindade i rep. Sitt stora genombrott fick idrotten under kung Naresuans tid i slutet av 1500-talet. I och med att tävlingsmomentet utvecklades och regler skapades så utvecklades tekniker och taktik snabbt. Tävlingarna ådrog sig stor uppmärksamhet och intresse och de framgångsrika utövarna fick hjältestatus. Samma intresse och idolstatus har sporten och dess utövare än idag.
I Thailand betraktas "Muay Thai" som den ädlaste av krigskonster och man tillägnar det faktum att Thailand aldrig erövrats av vare sig kolonialmakter eller av sina grannländer just till sin effektiva krigskonst. Ordet "Thai" betyder fri.
Thai boxning har alltid varit folket sport samtidigt som det varit en del av den thailändska militärens och polisens utbildning (närstridsutbildning). Alla män hade fram till 1920-talet thaiboxning på schemat i skolan. Liksom dom flesta svenskar har spelat fotboll eller hockey (organiserat eller på kul) har varje thailändare samma relation till thaiboxningen.
Idrotten har utvecklats också när det gäller utövarnas säkerhet, men inte så snabbt som man kanske skulle kunna tro. Nedan följer några tidsbegrepp för de större reformerna inom thaiboxning:
- Omkring 1925 förbjöds sparkar mot skrevet
- Omkring 1930 infördes regeln om obligatoriska boxningshandskar samt uppdelning i viktklasserna (baserade på internationell boxning)
Att komma ihåg är att reglerna varierar något beroende på vilket förbund, proffs eller amatör, klass på fighters, o s v. Nedan följer kort en sammanfattning av de regler som gäller under en proffsmatch i Thailand (WMC). Mer om amatörreglerna står att finna på Svenska Thaiboxningsförbundets hemsida. Här finns också mycket mer information om sporten, historia, länkar, o s v.
Grundläggande regler
- Varje match består av fem ronder á tre minuter med en två minuters vila mellan varje rond
- Obligatoriska skydd (och enda tillåtna skydd) är tandskydd, handskar och suspensoar
- Ringen har en omkrets på ca 6-7 meter och måste ha vadderat golv
- Matcherna bedöms av minst tre poängdomare, som utser vinnaren
- En ringdomare svarar dels för att reglerna följs, dels för boxarnas säkerhet
- Boxarna vägs in tre timmar före match (missar man vikten diskas man) då läkarkoll också görs
- Innan matchen ska den rituella dansen Wai Khru (se nedan) göras av båda boxarna (annars diskas man)
- Matcherna går i full kontakt och vinnare utses antingen med poäng eller genom KO vinst
- Skallning, sparkar mot skrevet, bitning, peta i ögon och att avsiktligt falla på motståndaren är otillåtet
- Att attackera skadad motståndare eller motståndare som fallit omkull är ej tillåtet
- Att svära åt eller verbalt psyka motståndaren är ej tillåtet vare sig från motståndarens eller tränarnas sida
- Alla droger och dopningspreparat är förbjudna (WADAS lista)
Wai Khru
Inför varje match genomför båda boxarna (inte alltid under amatörreglerna då dansen i kombination med det stora antalet matcher i en turnering skulle ta fler dygn) en dansceremoni som kallas Wai Khru.
"Wai" betyder respekt och är också beteckningen på det traditionella sättet att hälsa på där händerna förs samman framför bröstet/ansiktet. "Khru" betyder lärare. Tillsammans utgör alltså Wai Khru en ceremoni där boxaren hedrar sin lärare/tränare och är ett sätt att hedra och tacka denne för att han har fostrat boxaren tekniskt, fysiskt och mentalt för matchen boxaren snart ska gå.
Förutom att vara en ceremoni är Wai Khru också en religiös ritual där boxare söker spirituella krafter inför den kommande utmaningen. Under dansen har boxaren en huvudbonad, "Mongkol" (liknar ett ihåligt pingisracket), som har välsignats av en buddistmunk. Idag är dessa mer eller mindre industritillverkade, men traditionellt var dessa hopflätade tygstycken men buddistiska skrifter.
Pha Pra Jiad
Ni som har tittat på thailändska matcher har säker noterat att boxarna har två armband, ett på varje överarm. Dessa bär under hela matchen och kallas för "Pha Pra Jiad". Dessa har till uppgift att dels skydda boxaren från "onda krafter", dels utgör dessa mer eller mindre en talisman för boxare. Dessa, liksom Mongkolen är mer eller mindre industritillverkade idag, men traditionellt var dessa hopflätade tygstycken men buddistiska skrifter. Också västerländska boxare ses använda dessa "armband", men de utgör troligen mer dekor än talisman.
Pi Muay
Under varje thaiboxningsmatch spelas traditionell thailändsk musik. I Västerlandet är musiken inspelad, men i Thailand (vid större matcher/galor) så spelas musiken live.
Puang Ma Lai
Innan match och under Wai Khru har boxarna ett slags halsband gjort av lotusblommor och orkidéer. Dessa har boxaren för att ge dem Sanuk (tur/lycka) i matchen. Dessa halsband förekommer över allt i Thailand och ses, t ex i taxibilar och minitemplen som finns i alla hem och offentliga lokaler.
