Som tränare har man genom åren hört det mesta när det gäller bortförklaringar till varför man inte kan komma och träna. Oftast beror detta på oron att inte duga och att vara rädd för vad andra ska tycka.
Detta ska inte förväxlas med giltiga skäl, som t ex skador, sjukdomar eller liknande. Det finns ingen anledning att komma till en träning vare sig sjuk eller skadad om man inte kan isolera skadan (har man tex ont i handen kan man sparka).
Jag tror säkert att flera av Slagänglarna har hört flera ursäkter från kompisar som ni försökt att värva och syftet med detta inlägg är att hjälpa er att hjälpa dom att komma igång – inte att på något sätt få någon att känna sig dum eller lat!
Har ni hört någon förklaring som jag inte har hört så skriv den i gästboken!
Nedan kommer några vanliga kommentarer och kommentarer till kommentarerna:
Jag måste få bättre kondition innan jag kan komma ner!
Visst stämmer det att thaiboxning är konditionskrävande, men samtidigt finns det få sporter som ger utövaren så mycket kondition tillbaks utifrån dennes förutsättningar. Med det menar jag att om man upplever sig ha dålig kondition så är det en av anledningarna till att man ska komma och inte en ursäkt för att man ska stanna hemma.
Det bakomliggande skälet till detta är normalt att man är rädd att alla andra ska orka mer och att det blir pinsamt när man ger upp. Slagänglarnas motto är ju individuell träning i grupp efter sina egna förutsättningar. Här finns alla typer av idrottsutövare och ingen inbördes hierarki! Alla är välkomna!
Jag är för stel för att hålla på med kampsport!
Just thaiboxning ställer mycket små krav på vighet. Smidigheten utvecklas successivt och är man stel är det inte konstigare än att man håller mitsarna lägre.
En vanlig kommentar från personer som tittar för mycket på TV där man sett akrobatiska sparkar med både hopp och snurr. Vår träning handlar mer om kondition, styrka och koordination mellan händer och fötter och den stretching vi gör syftar inte till att undvika träningsvärk (inte till att fostra ballerinor).
Jag måste banta lite innan jag kommer!
Många tror att dom är för orörliga för att kunna sparka och slå.
Vår träningsform är utmärkt förbränningsträning och med regelbunden träning nås snabba resultat. I och med vårt motto så har alla möjligheten att jobba utifrån sina egna förutsättningar och alls inget att oroa sig för. Det bakomliggande skälet är mer eller mindre detsamma som med konditionen och har alltså med att jämföra sig med andra att göra. Hos Slagänglarna får man se ut hur man vill och väga hur mycket som helst!
Jag vågar inte boxas med andra!
En inte allt för ovanlig kommentar och som ni alla vet så boxar vi ju inte på varandra utan på mits och på säck. Vi instruerar också i mitshållning så att vi minimerar risken för oönskade snytningar. Det finns alltså inget att oroa sig för när det gäller sin egen säkerhet. Sparring i en framtid är helt frivillig och vill man inte så vill man inte!
En av orsakerna till en av länkarna på första sidan är just att beskriva träningen som vi bedriver så att den inte förväxlas med en avancerad thaiboxningsträning!
Jag måste komma igång och styrketräna först!
Visst stämmer det att träningen kräver styrka, men egentligen inte den typen av styrka som man får av styrketräning. En thaiboxare är uthållig och styrketräningen bygger i mångt och mycket just på uthållighetsträning också muskulärt. Styrketräning (om man inte stretchar ordentligt) gör musklerna kompakta och stela och är mer ett hinder än en hjälp.
Den styrketräning vi utför är troligen mer än tillräckligt till en början. Att komplettera thaiboxningsträningen med styrketräning är dock optimalt. Man har chansen att komplettera muskelgrupper som är svåra att komma åt utan vikter och man har dessutom chansen att stärka upp muskler som stödjer t ex rygg, mage, knän, axlar, o s v (ålderskrämpor?).
Det bakomliggande skälet, liksom med konditionen, är troligen att man är rädd att alla andra ska orka mer och att det blir pinsamt när man ger upp.
Jag kan ju inte hoppa in mitt i terminen – alla har ju kommit mycket längre?!
På Slagskeppet, liksom hos Slagänglarna har vi alltid haft fri intagning eftersom träningsformen tillåter det. I andra kampsporter, t ex Karate så lägger man upp passen efter kunskap (bälten) och därför blir det svårare att göra bra träningspass med alltför stora skillnader i kunskap hos deltagarna. Hos oss har vi egentligen bara steget till sparring som skiljer om man kan delta på ett pass eller inte. Vi kör som bekant inte sparring (om inte någon vill testa förstås) så här finns det inga hinder alls!
Thaiboxning är för tufft, jag tror inte jag klarar av det!
Detta kan vara sant om man har en skada sedan tidigare som lätt kan slås upp eller om man är mitt i en rehabilitering av någon skada. Man ska dock komma ihåg att det finns alla möjligheter att skräddarsy vad enskilda elever gör för övningar och anpassa kombinationer efter vad man kan och inte kan göra med hänsyn till skadan.
Generellt så arbetar var och en efter sina egna förutsättningar och utvecklas i sin egen takt. Man blir varken utskälld eller behöver skämmas för de tillfällen man inte orkar någon övning. Vi har alla upplevt det och vi har också upplevt kicken av en dag klara det vi inte klarade i början. Det är ju det som all träning bygger på.
