Självförsvar betyder att man ska värja sig från angrepp, men lika viktigt eller till och med viktigare är att göra sitt yttersta för att inte hamna i en situation där man utsätts för en sådan risk. I det ögonblick du går in i någon form av närkamp eller handgemäng så utsätter du dig för större fara än om du håller avstånd eller springer från platsen.
Olika situationer – olika hot
Farans art varierar beroende på vilken typ av hot man utsätts för. Ett gäng hotfulla småligister i tunnelbanan är något helt annat än en sjuk våldtäktsman som angriper oprovocerat och överraskande. I det första fallet kan det räcka med att titta åt andra hållet och gå förbi emedan det andra mer eller mindre kräver att attackeraren oskadliggörs.
Att inte ta onödiga risker?
Alla vet vad man ska akta sig för, men tyvärr är det inte alltid saker man aktar sig för som utgör faran. Att man ska låta bli svarttaxi, inte ta ut mycket pengar i bankomaten och inte ringa med femtusenkronors-telefonen på nattbussen kan alla räkna ut, men hur undviker man oprovocerat våld?
Därför är det så mycket mer än att lära sig olika tekniker mot olika attacker! Gemensamt i detta är att man utsätts för situationer man aldrig varit med om tidigare.
Saker som så väl kvinnor som män bör tänka på
- Se till att aldrig vara ensam ute i nattlivet , kvällspromenaden, o.s.v.
- Spara alltid pengar till en riktig taxi och be chauffören vänta tills du är inne
- Ha bara småsummor kontanter (som reserv till garderob, etc.) som komplement till plastkortet
- Välj vägar där det är mycket folk i rörelse, t.ex. på väg hem från krogen eller festen
- Tyvärr provocerar klädsel en del sjuka människor
- Svälj stoltheten om du utsätts för glåpord (dom som provocerar är ute efter dina reaktioner)
Varför räcker det inte bara med att lära sig självförsvarstekniker?
Hur kan det komma sig att svartbältare och thai-mästare blir nedslagna i tunnelbanan eller i krogkön? Svaret är enkelt – överraskningsmomentet och stressen/rädslan i en trängd situation. Det handlar alltså mycket mer om psykologiska faktorer än fysisk form och kampsportskunskaper. Paniken är teknikens största fiende och den grusar vår förmåga att tänka klart.
Att träna kampsport kan många gånger vara en större fara därför att man invaggas i ett allt för gott självförtroende och utsätter sig för situationer man annars inte skulle ha gjort.
Andra orsaker kan vara rent fysiska! Väger man 54 kilo, har svart bälte, är SM-mästare i thaiboxning och judo så kommer man troligen ha mycket svårt att fysiskt stå emot 154 kilo ölmage oavsett meriter. Rå styrka, som dessutom kan vara bedövad av alkohol eller droger kan vara lika farligt för en erfaren kampsportare som för en balettdansös!
Att bli angripen med vapen
Har angriparen ett vapen så ska du till varje pris undvika handgemäng! Det finns många fina tips om hur man avväpnar knivmän och sparkar pistoler ur handen på angripare. Varje sådant försök är förenat med livsfara! Vad är en plånbok eller en klocka värd mot månader på sjukhus eller i värsta fall sitt liv? Inget är värt den risken! Att gå till motangrepp mot en beväpnad person är den sista utvägen och ska bara göras om pengar, talets gåva, alla flyktvägar är avskurna och du konstaterat att det enda angriparen vill är att använda sitt vapen.
Att bli attackerad av flera personer samtidigt
Det är sällan som en grupp personer ger sig på någon utan att först ha provocerat offret på något sätt (allt från förolämpningar till knuffar). Det obehagliga med flera angripare är att de ofta stänger av flyktvägarna och man riskeras att bli inträngd i ett hörn, mot en vägg eller liknande. Det är också svårt att överblicka varifrån attacken inleds, d.v.s. vem som är den största faran. Även om de är flera så är det troliga att en av personerna i gruppen är drivande och den som är farligast.
Att tänka på
- Är dom ute efter något (råna) ge dom det dom vill ha hellre än att ta riskerna
- Överblicka alla i gruppen och om möjligt håll mer än en armlängds avstånd hela tiden
- Har någon vapen eller tillhyggen – den/dom ska betraktas som farligast!
- Käfta inte emot men, var tydlig med att du inte vill vara där och att du inte vill ha bråk
- Om möjligt försök att inte backa upp mot en vägg – rör dig osammanhängande bakåt och åt sidan
- Rör dig mot folksamlingar – det sista dom vill ha är åskådare, d.v.s. vittnen
- Hitta svaga länken – vart/mot vem ska jag ta vägen om jag blir angripen (den minsta?, en lucka?, o.s.v. ).
- Dra uppmärksamhet till dig (skrik och gapa, be om hjälp om det finns folk i närheten, o.s.v.)
- Lägg märke till angriparna - det kan krävas att du måste kunna ange signalement på dom
Att bli angripen av en person
Att ha en angripare emot sig är nog så svårt och på många sätt farligare än om dom är fler. Angriparen distraheras inte av någon ”kompis” och kan lägga all sin uppmärksamhet på dig. Attacken kan komma när som helst och upptrappningen och ”muckandet” är inte lika tydligt. En ensam angripare är mer sannolikt påverkad på något sätt och är definitivt ute efter annat än prestige eller är utsatt för något grupptryck.
Att tänka på
Här gäller i princip samma saker som när angriparna är flera, men:
- Det är enklare att få hjälp (andras civilkurage hänger ihop med deras egen risk) skrik på hjälp
- Självförsvarstekniker är enklare att tillämpa och det är endast en ”motståndare” att överlista
- Håll avståndet
Att bli överrumplad och angripen
Att bli angripen när man inte är beredd på det är det allra svåraste eftersom det direkt utlöser panik och man handlar på impuls och inte förnuft. Ingen som inte har råkat ut för det kan föreställa sig hur man kommer att reagera. Har man dessutom utsatts för våld i angreppet och skadats är det ännu svårare. En del blir helt förlamade av situationen och reagerar uppgivet medan andra reagerar aggressivt och slåss för livet.
Det är svårt att ge några bra tips hur man ska göra eftersom det är mycket svårt att återfå kontrollen över sig själv och sitt förnuft. Några saker som man bör göra är att …
… dra uppmärksamhet till dig genom skrik på hjälp
… göra allt för att inte falla omkull – det är svårt att springa om man ligger på rygg eller mage
… om man fallit så försök få in knät mellan dig och angripare för att kunna trycka bort honom/henne
… misslyckas man med att få in knät försök vända sidan upp och skrik, sparka och slå med allt du har
… allt är tillåtet för att komma loss – klös, bit, spotta, armbågar
Avslutningsvis
Följande beskrivning om vad lagen säger om självförsvar hittade jag på en hemsida på Internet.
Det vi i dagligt tal kallar "självförsvar" heter i lagtexten "nödvärn". Nödvärn behandlas i Brottsbalkens 24 kapitel, 1§.
Gärning som någon begår i nödvärn skall icke medföra ansvar. I nödvärn handlar den som söker :
1) avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom.
2) betvinga den som med våld eller hot om våld, eller på annat sätt hindrar att egendom återtages på bar gärning.
3) hindra någon att olovligen intränga i rum, hus, gård eller fartyg, eller från rum, hus, gård, eller fartyg avlägsna
någon, som inträngt olovligen, eller om det är bostad eljest vägrar att på tillsägelse lämna denna.
4) allt såvitt ej handlingen med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det angripnas betydelse är uppenbart
oförsvarligt.
Det kan ibland vara svårt att förstå innebörden i en lagtext. Man kan enklare uttrycka rätten till nödvärn på följande sätt :
Tre villkor för nödvärnsrätt
- DET SKALL FÖRELIGGA ETT ANGREPP
- DET SKALL VARA AKTUELLT
- FÖRSVARET SKALL VARA NÖDVÄNDIGT
Alla tre villkoren måste vara uppfyllda för att rätt till nödvärn skall föreligga.
PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
Proportionalitetsprincipen innebär att angrepp och försvar måste stå i rimlig proportion till varandra. Ju mer våld som används i angreppet ju mer våld kan krävas för att klara ett försvar. Du har inte rätt till nödvärn längre än angreppet pågår. Då angreppet upphör, upphör även rätten till nödvärn. Du bör utgå från att använda så lite våld som möjligt och ändå uppnå målet att avvärja angreppet.
Använd aldrig mer våld än vad som är absolut nödvändigt för att försvara Dig vid ett angrepp.
